En yngre generation utlandsadopterade födda mellan 1990-2016 är idag unga vuxna och fler börjar fråga sig: Vilka är mina rötter? Paulina Lee Schwartz är en av de som ställt frågan och fått svar. Svar som hon kanske inte väntat sig.

Sannolikheten att som adopterad hitta sina biologiska band är liten, men med ny teknologi har möjligheten att kartlägga sitt DNA till ett rimligt pris blivit vanligare. Nu är det möjligt att hitta den andra änden av den röda tråden även om den befinner sig på andra sidan världen.

Paulina lämnade in sitt DNA till släktforskningsplattformen MyHeritage i juni 2021. Två år senare blev en okänd man i Kina en genetisk matchning. Det visade sig vara hennes biologiska farbror. Bebisen Paulina hittades 1995 i staden Nanchang i Kina och lämnades till ett barnhem av polisen. Det var barnhemmets berättelse. När Paulina adopterades var hon 18 månader gammal. Ett svenskt par blev hennes föräldrar och Stockholm blev hennes hemstad. I grundskolan gjorde Paulina allt för att vara svensk. Hon ville bara passa in. Det var inte intressant med hennes ursprung eller den kinesiska kulturen.

- För mig var det komplicerat att ha att göra med andra människor när jag växte upp. Men min kärlek till djur har hjälpt mig känna tillhörighet, speciellt hästen Kharat som jag delar med en vän.

Paulina hade länge trott att hon var ett oönskat barn, men det visade sig att de biologiska föräldrarna hade sökt efter henne. De hade sökt i 25 år och nu hade de allihop äntligen funnit varandra. 

Under det första samtalet med sina biologiska föräldrar fick Paulina veta att de redan hade en dotter, Paulinas biologiska storasyster. När släkten pressade mamman och pappan att skaffa en son, gömdes Paulina undan så fort navelsträngen hade klippts av. Om hon hade registrerats på förlossningsavdelningen så skulle mamman behövt steriliseras enligt Kinas dåvarande enbarnspolicy (1980-2016).

Det var då det oförlåtliga hände. Lilla Paulina fördes bort av pappans kusin, utan att de biologiska föräldrarna visste något. Sedan lämnade han Paulina anonymt till ett barnhem i familjens hemstad Nanchang, inte polisen. 

Än så länge har Paulina bara sett den kinesiska släkten i sin mobil. Mamman och farmorn gråter och ber tusen gånger om ursäkt för det som skett: “Duibuqi, duibuqi!”.

- Jag blir berörd, men samtidigt vill jag att de ska sluta säga förlåt. Det är inte deras fel.